Lördag, och än skiner solen…

Ännu fint väder och det gläder mig enormt, men osäkerheten inför framförallt morgondagen är tärande.

Idag hade jag tänkt släntra omkring på Peace & Love-festivalen och låta musiken fylla hela mig i en skön stämning som skulle radera alla besvikelser som finns i min kropp. Så blir det nog inte förrän möjligen sent fram på kvällen. Fast jag ska inte klaga, än i alla fall. Hoppet brinner fortfarande för att mina kontakter med universums alla goda krafter ska hjälpa mig att få in det åtråvärda höet, och mina huvudattraktioner på festivalen spelar sent, så dem borde jag i alla fall få se. Fast mycket vill ha mer, ett känt faktum som i det här fallet gäller även mig!

Till att börja med blir det väl lite si och så med mitt melodikrysslyssnande, fast min just nu bästa kompis – Mr John – han kommer säkerligen att förse mig med herr Eldemans ljuva stämma samtidigt som jag gör nytta ute på åkern, så lyssna kan jag nog. Sämre blir det väl med den omedelbara blogglösning som jag brukar stå till tjänst med, den kan nog bli något förskjuten, men den kommer. Så  ni får väl göra återbesök om ni inte hittar det ni söker den första gången, eller leta på annat håll. Kanske är det t o m en sån lätt omgång så ingen behöver extra livlinor idag heller, den möjligheten finns ju också.

I alla fall är jag på benen och på rätt gott humör, så nu sätter jag väl fart med att fylla den här dagen då.

Mycket på…..

Peace and love festivalen är i full gång. Borlänge är invaderat och försäljningen på “bolaget” går strålande! Vart sjutton har den här veckan tagit vägen, nyss var det ju måndag förmiddag och jag var chaffis åt sambo och svärmor som skulle till tandhygienisten i Borlänge. Redan då var det jäkligt trångt och bökigt att ta sig fram med bil. Igår gick färden där förbi igen och då var det ännu värre. Vid tiotiden idag gjorde jag ett nytt besök, men då var det ändå rätt lugnt. De flesta festivalbesökarna sov väl ruset av sig då kanske. Fast en och annan syntes ju och så stod det en korvgubbe i varje gathörn, beredd på utspisning av nyvakna musikdiggare, så riktigt lik sig var det väl ändå inte.

Nu blir det nog inget mera Borlängebesök förr än på lördag, då jag och en kompis ska premiärbesöka P&L-festivalen. Måste säga att jag gruvar mig lite, är inte så förtjust i såna väldiga folksamlingar, men det ska ändå bli intressant och spännande.

Annat som är i full gång för min del är höskörden. Nu jäklar hoppas jag att vädret håller f-n på sig, åtminstone tills höet ligger ordentligt buntat på höskullen. Prognoserna ändrar sig undan för undan, så egentligen skulle man kanske låta bli att kolla på dem, men det är svårt att låta bli. Rätt som det är så sitter man ju ändå där och river sig i hårsvallet och undrar hur det ska bli. Fast det hjälper ju föga om prognosen visar uppehållsväder i rikligt mängd om de ändå regnar i det verkliga livet.

Men, jag har beställt fintfint väder, så det så! Mr John och jag har återknutit bekantskapen idag igen. Det är alltid så att vi är lite främmande och blyga för varandra först i början, men ganska snart är det som om vi aldrig varit skiljda åt. Ni vet, så där som det är med riktiga vänner. Idag bjöd han mig på underhållning i form av Grangärdes spelmanslag och behaglig svalka från klimatanläggningen. Ja, omtänksam det är han minsann!

Nu sover Mr John och jag ska också ta och krypa ner. I morgon är en ny dag och Mr John och jag har en hel del vi ska ta itu med då, men det ska vi nog klara för vi är ett rätt bra team vi två!

HURRA!

Nyss har jag sträckt armarna högt i skyn och jublat, alldeles för mig själv!

Höet är inne! Årets skörd är bärgad och klar! Vilken lycka! Jag kan knappt tro att det är sant och inte en enda gång har vi blivit osams heller, det tror jag aldrig har hänt förut! Sambon brukar normalt tappa humöret åtskilliga gånger, alltid är det något som krånglar, punktering, mörka moln som tornar upp sig på himmelen, hässjor som blåser omkull eller hässjestänger som går av. Men inte i år – bara ett ynka litet  stopp i maskineriet som avhjälptes så snabbt så man bara nätt och jämnt hann uppfatta en liten antydan till nervdallring och humörstegring hos sambon. Och solen har hela tiden strålat så vänligt och hjälpsamt, inte ett hotande regnmoln så långt ögat har nått.

Gårdagen ägnades till stor del åt hövändning och annat runt omkring höskörden. Någon bloggning blev det inte, för orken räckte inte riktigt till. Mr John, min trogne väpnare och kamrat ställde upp för mig. Jag är så glad att ha honom så att han och jag kan fixa så mycket praktiskt själva, utan annan hjälp. Sen när det blir dags för balningen får vi dock ta in förstärkning, för trots att kvinnor är mästare på att göra flera saker på en gång, så finns det ju gränser.

Idag har precis hela dagen gått åt till att vända i höet och sen under eftermiddagen börja pressa höbalar och slutligen se till att allt hamnat under tak på höskullen. Det är rena bodybuilder-träningen att hålla på med hö. När det ligger uppe på skullen har jag lyft varje knippa åtminstone två gånger och minst en gång till kommer jag att lyfta dem innan det är uppätet, eller minst två kanske man kan säga, för när höet gått in genom munnen kommer det ju ut i andra änden, fast då i något förändrad form och även det får man ju lyfta på med hjälp av dynggrepen. Så visst får man väl lite muskler innan allt är klart.

Och nu är det äntligen klart för i år! Gissa om jag är lycklig! Svettig och lortig, full av bett från insekter och för att uttrycka sig lite diplomatiskt kan man väl säga att hela jag var i stort behov av rengöring, för varenda skrymsle och vrå var fullt med höbôs.  Tittar man på armar och ben kan man tro att jag har samma böjelser som Scheikesekten, revor och rispor överallt och det sved ordentligt när jag duschade kan jag lova. (Hö är faktiskt vasst och hårt, nog måste man vara kär upp över öronen om man skulle vilja tumla om i hölasset med sin vän, det tror jag!) Men, som sagt lycklig är jag nu, när det är klart, fast det svider och värker både här och där. Mina känsliga fiolfingrar är dock helt oförstörda, kan jag lugna en orolig vän. Jag var så klok så jag använde handskar, dock inte så klok så jag hade långbyxor och tröja istället för shorts och bikiniöverdel. Men det är smällar man får ta! Nu kan jag i lugn och ro ägna mig åt betydligt roligare saker, som t ex Ingmarsspelen, Tobakspinnarstämman, Bingsjöstämman, umgås med goda vänner mm. mm. och det ser jag fram emot! och jag kan ju inte låta bli att triumfera lite – herr grålle fick inte vara med i år! rätt åt honom! degraderad till kattkorg!

 

En solskensdag….

Så här i dagens sista skälvande minuter kommer en liten summering av dagen som varit underbar och fylld av solsken, goda vänner och musik. Dessutom är jag en bra bit på väg med höet och det ser bra ut, så jag är optimist. Nu ska inget gå fel, tankens kraft är enorm och så glad och positiv som jag känner mig nu var det väl sjutton om inte allt ska klaffa.  Ingmarsspelsrepetitionen fick idag stå tillbaka för andra uppdrag med fiolen och vi får se hur jag hinner i morgon, för höet ska vändas igen.

Min goda vän Mr John är en trogen klippa som gör allt för att underlätta min tillvaro just nu. Vi lärde ju känna varandra ifjol och fattade tycke för varandra, men har ju inte umgåtts så mycket. Det blev rätt intensivt till att börja med, men sen avtog det hela och vi har nog inte tänkt så  mycket på varandra. Nu har vi tagit upp bekantskapen igen och det känns himla bra. Jag håller mig till Mr John och den där sura, vresiga Herr Grålle får finna sig i att vara ratad av mig, trots att vi känt varandra många år. Lika glad är han säkert för det, för personkemin mellan oss har aldrig riktigt funkat! Hans mest ärorika uppdrag för närvarande är att låta sin kalla järnsits fungera som svalkande underlag för katten Nellie och de tycks ju trivas ihop, så varför inte. Här kan ni se hur de båda herrarna ser ut och läsa om hur vi hade det ifjol, så kanske ni förstår varför jag är lite avogt inställd till Herr G.

https://mormorsblogg.wordpress.com/2008/07/07/en-dag-med-herr-g-och-mr-j/

Nej, nu spränger det i mitt huvud av alla tankar som behöver komma till ro, så nu kryper jag till kojs. Godnatt mina vänner!