Dagen blev inte riktigt som jag tänkt, men för all del, till slut blev det rätt bra ändå. När jag kom till åkern för att sätta igång med mitt hövändaruppdrag trodde jag inte mina ögon – punktering! Jag tittade och tittade men det var inte inbillning. Vad göra nu? Mannen ute på andra uppdrag och i gårdagens snabbkurs i hövändning med ”fina” traktorn ingick inte konsten att laga en punktering. Varför blir det aldrig som man tänkt?
Funderar lite över vilka voodotankar min väninna skickat. Jag ringde henne igår när hon var i Bingsjö och jag satt här hemma i traktorn. Minns särskilt att hon sa nåt om hur jag skulle fixa det om jag fick punktering. Jag ska minsann ringa henne och fråga vad sjutton hon håller på med – tankens kraft har man väl hört talas om – och att det fungerar är ju helt tydligt. Men det kanske inte är den första åtgärden jag bör göra, skulle väl vara att ringa och be henne tänka att däcket är helt igen kanske. Fast det verkar ju vara en viss tidsförskjutning, tar ju ett dygn eller så innan det verkar och det har jag ju inte tid med. Bättre då att förlita sig på en något säkrare metod – ringer ”Fixarn”, han är bra på det mesta och snäll också. Han är ute på något uppdrag tillsammans med ytterligare en händig karl, de lovar komma så fort de kan, så då är det bara att vänta. Har naturligtvis också ringt min egen gubbe för att beklaga mig lite försiktigt, han måste ju i alla fall informeras om läget och konstigt nog så exploderade han inte som väntat (det beror nog på den stadiga väderprognosen misstänker jag). Han ordnar med ytterligare en arbetskraft och jag åker hem efter släpkärran under tiden jag väntar.
Efter en del överläggningar kommer vi fram till att det bästa är att använda lasttraktorn för att pumpa upp hjulet och därefter köra ut traktorn på asfalten för att lättare kunna palla upp hela ekipaget. Sagt och gjort, efter pumpning och skruvning åker jag till däckverkstaden som jag redan tidigare ringt och pratat med. Det är riktigt intressant att se på alla olika turer och moment som det innebär att fixa mitt problem och så småningom är jag åter på väg hemåt igen. Ringer och förvarnar ”mina grabbar”. Nu är det varmt som sjutton och jag börjar bli hungrig också och ingenting finns det att äta, men jag får helt enkelt stänga av den känslan tills längre fram. Vi får använda lasttraktorn till att lyfta av däcket igen och ungefär när jag hade planerat att vända höet för andra gången kommer jag så igång med den första vändan. Sånt är livet! Ännu hoppas jag att det ska gå vägen, trots att alla tidsplaner är spräckta, någon medverkan i kvällens Ingmarsspel blir det dock inte för min del, men det kan inte hjälpas. Nu får jag lov att ta en sak i taget och höet är nu prio 1.
Resten av dagen förlöper i alla fall utan större problem. Mellan varven rensar jag lite ogräs i en av mina rabatter och gör en trevlig upptäckt, en gammal bekant har ”återuppstått ifrån de döda”. En trevlig liten växt som varit borta i flera år har helt plötsligt kommit tillbaka. Märkligt, den måste ju ha tagit en tupplur a la Törnrosa och så helt plötsligt vaknat upp igen. Undrar just vem som var prins och levererade kyssen i det här fallet. Fint blev det där jag rensade också, tyvärr hann jag inte klart, men man kan tydligt se var jag har varit. Och kontrasten mellan orensat och rensat är så stor att det blir till att försöka fortsätta med resten snarast möjligt.
Jag ringde så småningom min väninna som blev väldigt förvånad över att hon hade så mäktiga tankar. Hon lovade att hålla ordning på sina tankar i fortsättningen, gillade väl inte att jag kallade henne ”jäkla trollpacka” kan tänkas.
Ängel med bruten vinge 