Usch, i natt har det varit kallt, men det är åtminstone uppehåll. Det är väl bara att vänja sig på med det här nu, visst kommer det säkert att bli varmare och några sköna dagar framöver, men vintern kommer sakta men säkert närmre och närmre. Det är inget jag uppskattar så där alldeles väldigt, men åtminstone betyder det ju också att vi kommer allt närmare våren igen också. Det tröstar ju lite.
Annars kämpar jag på med att försöka hitta något slags viloläge i min tillvaro. Har inte varit ut på något alls på hela veckan, utan tar det väldigt lugnt. Ingen styrketräning/vattengymnastik blir det i dag heller, jag törs helt enkelt inte, rädd att smärtan ska bli ändå värre och då kommer jag inte att härda ut. Tyvärr känns det lite sämre igen nu på morgonen, men jag hoppas det är tillfälligt.
I dag fyller brorsonen 19 också, har redan grattat via facebook. Han är lik sin far den grabben, verkar vara vaken mer eller mindre dygnet runt. Kanske rätt lik faster också om jag rannsakar mig själv, fast inte som jag är nu. All värk gör mig trött och sliten och sängen hägrar för det mesta. Sitta går inte bra och det är jobbigt att stå hela tiden också, man blir trött.
Nu ropar min mage att den väntat på frukost tillräckligt länge. Bäst att lyda då, så inte den börjar jäklas också.
Ängel med bruten vinge 