Så långt en vacker söndag, solen är på gott humör och försöker efter bästa förmåga lindra biverkningarna av det vädermässiga bakslag vi fick motta igår. Helt plötsligt öppnades himmelens dammluckor och snöflingor av modell större vällde ner mot oss stackars människor. Själv befann jag mig i Falun när det började, men fick snabbt bekräftat att det inte var ett lokalt oväder, och ju närmre hemmets vrå jag kom, desto mer snö – tyvärr. Det gav sig så småningom, men gosse så halt det var fram på nattkröken när jag promenerade hemåt. Säkert kan det vara halkigt ett tag nu på förmiddagen, innan solen fått städa upp efter ”urladdningen”.
Lördagen bjöd på ett lite knepigt melodikryss, svårt med stavning, och också nån fråga av äldre karaktär där mr Google fick agera livlina. Fullt i rutorna blev det i alla fall till sist. Efter krysset blev det snabba ryck och bilfärd iväg mot Gästrikland för att se på hundvalpar. Inte alls något som funnits i min helgplanering, men det gäller att vara flexibel. Det visade sig nämligen att den hundvalp som sambon beställt på betydligt närmare håll, och som var tänkt att ansluta till vår ”djurpark” när jag får sommarlov, inte skulle komma alls eftersom tiken gått tom. Detta medförde en snabb omplanering, och hipp som happ så blir vi nu med valp om ett par veckor. Riktigt vad jag ska tycka om detta har jag inte bestämt ännu, men det är ju ett faktum numera så det är väl bara att gilla läget och försöka få det att fungera så bra som möjligt. Cirka två veckor har jag på mig att växa in i matterollen… Håhåjaja! Tur att man haft ett antal vovvar förut, man får hoppas att de gamla takterna sitter i. Undrar vad nuvarande hund kommer att tycka om att dela uppmärksamheten med en vild liten odåga – och katterna? Det lär bli full fart här i stugan framöver!
Fick höra något verkligt tråkigt igår också, en färgstark personlighet från vår lilla by har lämnat jordelivet och det känns ofattbart. Än en gång påminns vi om hur förgängligt livet är och hur viktigt det är att leva här och nu och att verkligen berätta för sina nära och kära hur mycket de betyder för en.
Men nu säger magen FRUKOST! Jag är böjd att hålla med, riktigt sugen börjar jag bli, så nu stänger jag av datorn en stund för att försöka hitta något ätbart i skafferiet.