Idag blir dagen lite annorlunda än den brukar. Inget melodikryss i rättan tid, istället packar jag fiolen i bilen och beger mig mot Leksand för att vara med på en skivinspelning tillsammans med massor av andra spelmän. En cd full med dalaspelmansmusik ska förhoppningsvis bli resultatet så småningom.
Melodikryss blir det förstås ändå, men lösandet får bli via webbarkivet fram på småtimmarna.
Nu har jag ställt till det för mig! Var så himla trött igår när jag kom hem efter att ha medverkat i ett musikcafé, men det var för sent att sova middag, så jag bestämde mig för att kämpa emot och hålla mig uppe nån timme till. Först blev det besök hos svärmor och lite knivslöjd, så då gick ju nån timme. Sen skulle jag titta lite på tv tänkte jag, och det borde jag väl inte ha gjort. Det slutade förstås med att jag slocknade framför tvn, för att vakna några timmar senare, när resten av världen somnat. Hur kul är det att känna sig pigg som en lärka när man egentligen skulle sova som en stock? Fick i alla fall av mig kläderna och försökte somna om, men det gick ju inte förstås. Nu har jag gett upp – temporärt – kan ju lika gärna blogga en stund eftersom jag ändå är vaken.
Den här helgen har varit fylld främst av två saker, eller tre när jag tänker efter: umgänge med goda vänner, ätning och musik. Blev bjuden på smörgåstårta i fredagskväll, så himla gott! Jag gillar smörgåstårta, och det här var en ny variant som jag inte ätit förut, då är det extra gott. Det blev en trevlig och avslappnande kväll, med prat och slötittande på tv, så nu har jag lyckats sett ett helt avsnitt av ”Let’s dance” också. En del av de medverkande var riktigt imponerande faktiskt. Jag skulle mer än gärna vara med bara för att få lära mig dansa de olika danserna, men hur damerna kan ta ett enda steg i såna skor är för mig en gåta. Skulle förstås inte se lika elegant ut med stretchjeans och foträta skor, men nog skulle det vara fan så mycket bekvämare….
Lördagen bjöd förstås på melodikryss. Direkt därefter fiolspel med en av krysskompisarna. Jag erbjöd henne lite extra övning av söndagens musikcaférepertoar, och det nappade hon på. Vi höll faktiskt på i dryga två timmar, så det blev en ordentlig genomkörare. Sen fortsatte jag spela för mig själv när hon åkt hem. Helt plötsligt var det så roligt att spela så jag ville inte sluta.
Som ni vet går tiden fort när man har roligt. Nästa gång jag tittade på klockan hade nån timme till försvunnit och jag började få bråttom. Skulle nämligen åka och hämta räkmackor som vi beställt tillsammans med några andra vänner. Fick då den ljusa idén att plocka ihop lite noter och samtidigt som jag hämtade smörgåsarna lämna noterna till en annan musikvän, med ”order” om att öva till nästa söndag. Sagt och gjort – och så försvann ju ännu nån timme, för vi har alltid så mycket att prata om. Jag hade inget instrument med mig, eftersom jag bara skulle lämna noterna och åka vidare, men sen måste vi gå igenom notbunten, och det slutade ju med att jag fick leta på en väldigt ostämd fiol som fanns i huset och så spelade vi en stund. Efter att jag stämt fiolen förstås.
Men sen blev det full fart med räkmackorna i högsta hugg. Hem och väcka sambon (som fick lov att vila lite efter att ha varit ute och plogat precis hela dagen, på finnmarken hade det kommit rejält med snö ) – och så iväg igen.
Söndagen började betydligt tidigare än jag tänkt, eftersom lilla fröken hund behagat att kalasa på en påse jordnötter när ingen annan såg. Tidigt i arla morgonstund började efterräkningarna, och de höll sen på mer eller mindre hela dagen.
Nehej, om man skulle göra ett nytt försök att flirta med John Blund nu då. Det är snart dags att gå upp och ta itu med måndagens sysslor. Det här kan nog bli en jobbig dag om jag inte ser till att få några timmar till på kudden.
Så långt en vacker söndag, solen är på gott humör och försöker efter bästa förmåga lindra biverkningarna av det vädermässiga bakslag vi fick motta igår. Helt plötsligt öppnades himmelens dammluckor och snöflingor av modell större vällde ner mot oss stackars människor. Själv befann jag mig i Falun när det började, men fick snabbt bekräftat att det inte var ett lokalt oväder, och ju närmre hemmets vrå jag kom, desto mer snö – tyvärr. Det gav sig så småningom, men gosse så halt det var fram på nattkröken när jag promenerade hemåt. Säkert kan det vara halkigt ett tag nu på förmiddagen, innan solen fått städa upp efter ”urladdningen”.
Lördagen bjöd på ett lite knepigt melodikryss, svårt med stavning, och också nån fråga av äldre karaktär där mr Google fick agera livlina. Fullt i rutorna blev det i alla fall till sist. Efter krysset blev det snabba ryck och bilfärd iväg mot Gästrikland för att se på hundvalpar. Inte alls något som funnits i min helgplanering, men det gäller att vara flexibel. Det visade sig nämligen att den hundvalp som sambon beställt på betydligt närmare håll, och som var tänkt att ansluta till vår ”djurpark” när jag får sommarlov, inte skulle komma alls eftersom tiken gått tom. Detta medförde en snabb omplanering, och hipp som happ så blir vi nu med valp om ett par veckor. Riktigt vad jag ska tycka om detta har jag inte bestämt ännu, men det är ju ett faktum numera så det är väl bara att gilla läget och försöka få det att fungera så bra som möjligt. Cirka två veckor har jag på mig att växa in i matterollen… Håhåjaja! Tur att man haft ett antal vovvar förut, man får hoppas att de gamla takterna sitter i. Undrar vad nuvarande hund kommer att tycka om att dela uppmärksamheten med en vild liten odåga – och katterna? Det lär bli full fart här i stugan framöver!
Fick höra något verkligt tråkigt igår också, en färgstark personlighet från vår lilla by har lämnat jordelivet och det känns ofattbart. Än en gång påminns vi om hur förgängligt livet är och hur viktigt det är att leva här och nu och att verkligen berätta för sina nära och kära hur mycket de betyder för en.
Men nu säger magen FRUKOST! Jag är böjd att hålla med, riktigt sugen börjar jag bli, så nu stänger jag av datorn en stund för att försöka hitta något ätbart i skafferiet.
Tiden snurrar på, nu är det påskafton. Idag vaknade jag före solen, hoppas verkligen att den masar sig upp snart. Allt går så mycket lättare när solen skiner! Tyvärr svider det i halsen, och halsen känns lite skrovlig, men jag hoppas det försvinner allt eftersom kroppen vaknar till på riktigt.
Ute på torkvindan hänger gårdagens tvätt, jag pulsade glad i hågen ut med den, och det kändes som ett riktigt vårtecken att kunna hänga ute. Men sen glömde jag förstås bort att ta in den igen, så det får jag se till att göra idag istället.
Jag har musicerat lite i arla morgonstund, var faktiskt sugen på det, trots den tidiga timmen. ”Plånkade” på den vårvals jag preseterade häromdagen. Inte tror jag att det är nån riktig hitlåt, men trallvänlig och enkel är den, och har bitit sig fast i min skalle. Vi får väl se vad mina spelkompisar säger, om den platsar i dansprogrammet. Det är ju kul att förnya sig lite emellanåt. Har också övat lite på de låtar som jag vet ska vara med på kommande musikcafé, där spelmanslag och kör ska samarbeta. Nästa söndag ska vi öva tillsammans med dem, och sen söndagen därpå är det dags för själva framträdandet.
Igår rullade jag köttbullar i parti och minut, nu ska jag fortsätta laga lite mera mat, hann inte med det igår för det bar iväg ut på andra äventyr. Bland annat tog vi med oss några vänner och åkte till grannbyn för att äta av hotellets lunchbuffé. Det var nämligen så att det en dag för rätt länge sen låg ett brev i vår postlåda som var adresserat till sambon. När han öppnade fann han ett presentkort gällande två stycken helgluncher på hotellet, detta som tack för att han hjälpt till att dra upp en bil som kört i diket efter en skogsbilväg. Nu kom vi plötsligt på att långfredagen kunde vara en lämplig dag att använda detta presentkort, och så blev det. På menyn fanns kycklingklubbor, köttbullar, ostgratinerade fläskkotletter mm. Vi lät oss väl smaka och avrundade det hela med kaffe och påskbakelse. Tämligen dästa återvände vi till hemmets lugna vrå!
Idag ska det väl också klämmas in ett melodikryss, mera umgänge med goda vänner och förstås en hel del ätning. Inte allt för sent får det bli, eftersom vi ska ge oss ut på en resa rätt tidigt imorgon, men det får jag berätta mera om då. Nu skriker magen att det är hög tid för frukost, så det får bli lite kylskåpsinventering för att se vad jag kan skrapa ihop.
Ja, då är jag inne på slutklämmen av den här helgen då. Har ju passat på att lyxa till det lite, med spelmanshelg på hotell. Det händer en gång per år, och nu är det alltså ett helt år tills det är dags igen. God mat, goda vänner och massor av musik, det är ju ingredienser som garanterar att tillvaron blir rätt fin! Hotellfrukost är ett ganska angenämt nöje som bryter av från vardagen ordentligt. Just att kunna sitta både länge och väl och njuta av allt gott som bjuds och dessutom få prata och skratta tillsammans med goda vänner. Ingen stress och jäkt.
Gårdagen bjöd på ett lite krångligt melodikryss tillsammans med vänner. Trots att vi var fyra som löste tillsammans tvingade vi konsultera Mr Google för att få ihop det, men han visste som vanligt på råd. Det firades med hjälp av thaimat.
Faktiskt var jag duktig och tog tidig kväll både fredag och lördag, så sömnbehovet har blivit rätt bra tillgodosett. Dock kunde sömntimmarna blivit flera om jag inte råkat glömma mina öronproppar hemma. Inte så att jag klagar, för min del är det helt ok att det är musikaliskt ”oväsen” en sån här helg, det får man räkna med, men öronproppar kunde utan tvekan varit användbara på småtimmarna.
Lördag idag då, hade tänkt åka till Grythyttan en sväng för ett besök på antikvariatet, men av olika anledningar är det ändrade planer. Förkylningen fortsätter, den är bättre, men vägrar släppa taget helt. Nåväl, man ska väl veta att man lever sa en läkare jag känner en gång. Nu är jag rätt säker på den saken redan tidigare, men visst han har väl rätt. Som regel gnäller vi människor lite väl mycket för småsaker. En förkylning är egentligen inte mycket att gnälla för, förr eller senare ger den upp.
Idag hålls jag hemma på täppan, melodikryssande ska det väl bli, samtidigt som jag gör något annat. Till kvällen är jag bortbjuden till grannarna på glöggfest. Glögg är gott! Lite väl sött förstås, men himla gott. Spännande med olika sorter också. Jag gillar bäst de akoholfria sorterna, tycker man bättre känner själva glöggsmaken utan alkohol, men det slinker för all del ner en skvätt av även den sorten också.
Nej, nu är det frukostdags!
Nu bär det snart iväg för en helg i Rättvik med planeringsmöte tillsammans med styrelsekollegor. Helt säkert blir det en trevlig vistelse, men också mycket arbete. När kvällen kommer blir det middag, konsert och dessutom ska ett skivsläpp äga rum. Tyvärr blir det inget melodikryss i realtid, eftersom jag sitter i möte då. I bästa fall blir det på söndag kväll, om jag hinner.
Jag önskar att jag hade fått på vinterdäck, det skulle kännas säkrare, men tyvärr är de 30 mil bort, så det får lov att gå utan en stund till. Jag får åka försiktigt.
Fredagskväll och pigg som en mört, fast jag egentligen, i egenskap av medelålders dam, borde tänka på min skönhetssömn. Eller ja, borde ägna mig åt densamma sen ett bra tag tillbaka. Koffeinet ställer till det, när man väl har satt i sig det så tro man att man är evigt ung och att det där med skönhetssömn inte är något en dam i min ålder behöver tänka på än på länge. Vinet kanske också hjälper till en aning med ”vanföreställningen”.
Ikväll blev det nämligen grillat med kompisar. En helt underbar kväll på deras inglasade altan. God mat, trevligt sällskap och det varma vädret tillät mig att ha shorts och linne till timmen var sen. Myggen kunde bara blänga lystet på oss genom fönsterrutorna. Det är inte något man är bortskämd med den här sommaren. Jag vill också ha en sån altan! Om sambon fixade en sån skulle jag ackompanjera med glada tillrop och applåder i massor. Fast han är mera inne på hundgård, som jag berättade om tidigare…. Det är märkligt hur snabbt en karl kan fixa något som han själv tycker att det är bra att ha, jämfört med något som hans kvinna tycker skulle vara trevligt att ha. Det gäller liksom att få honom att tro att han själv kommit med idén om det ska bli något!
Mellan tuggorna hann vi kika på handbollsmatchen också. Jisses så spännande det var på slutet. Sånt där är inte riktig bra för blodtrycket! Nu får vi hålla tummar och tår för finalen. Det blir en svår match, men med lite tur så kan det gå vägen, medalj blir det i varje fall. Ingenting är omöjligt, som Gunde sa!
Nej, nu får jag väl ändå försöka ta mig i kragen och ge mig iväg mot sängen, det är bara några minuter kvar av fredagen. Imorgon väntar ett nytt melodikryss, och så har jag en trevlig spelkväll i buan att se fram emot också.
Så har då åter en midsommarhelg upplevts. Ungefär som vanligt har det väl varit – flottfärd, traditionsenlig majstångsresning osv. Sen knytis med goda vänner, också det traditionsenligt. Vädret var fint och vi kunde till och med sitta ute rätt länge innan vi frös in. Det hade jag inte räknat med, trodde att myggorna skulle vara så pigga så de skulle jaga in oss betydligt tidigare, men det blåste rätt bra, antagligen var det därför det gick bra så länge.
Midsommarkvällen firades in vid vår stuga, där finns varken rinnande vatten eller elektricitet, man är ju lite bortskämd med såna finesser till vardags, men med lite planering så funkar det ju ändå. Värst är mörkret tycker jag, det gäller att ha koll på ficklampan när man ska ut på dasset! På plussidan hamnar ju den vackra naturen och fridfullheten som finns. Fast tyst och stilla blev det inte förr än midsommaraftonen tagit slut och det blivit midsommardagen. Jag hade ju förstås druckit kaffe allt för sent, så jag kunde inte sova. När klockan var tre bestämde jag mig i varje fall för att ta kväller. En del åtaganden fanns ju för denna dag också, så det gällde väl att försöka få några timmars sömn i kroppen.
Frukost och melodikryss blev det i stugan innan jag styrde kosan mot hemmet igen. På eftermiddagen var det dags för ännu en stångresning, den här gången vid vår hembygdsgård. Dagen hade börjat lite gråmulet, men just under majstångsresningen och lekarna var det riktigt soligt och varmt. En sagolikt god jordgubbstårta blev en del av belöningen för vår musik. Turligt nog för mig ringde en kompis och bjöd på mat på kvällskvisten. Jag får erkänna att min energi börjat tryta och det där med matlagning hamnade inte särskilt högt upp på min önskelista. Nu begränsades min insats till att plocka fram en bit rökt älgkött och skära detsamma i skivor, det var nog ungefär vad jag klarade att uppbåda energi till. En liten tupplur på soffan hann jag med innan det var matdags, fast oj vad svårt det var att komma igång igen sen då.
Jättegod potatisgratäng bjöds, och det rökta köttet passade fint till. Efterrätt serverades också i form av glass och flera olika sorters sås till. Det är konstigt hur mycket jag lyckas klämma i mig. Däremot är det inte alls konstigt att midjan lyser med sin frånvaro!
Nu väsnas återigen fotboll på tvskärmen, inte alls mitt favoritprogram! Jag hade tänkt att återvända till stugan och fridfullheten där, men nu får det bli min egen säng i alla fall, det känns för omständigt med öppnande av vägbom för att få krypa till kojs… I morgon återvänder jag dock till stugan, den här gången med något färre gäster. Hoppas vädret blir skapligt, det ser lite osäkert ut. Det vore härligt att kunna sitta ute, men går det inte så går det inte. Morgondagen får utvisa hur det blir.
Nu säger jag tack och godnatt för denna dag. På återhörande i morgon.
Borde väl försöka hitta sängen snart antar jag eftersom jag ska upp tidigt i morgon. Har tänkt mig en tur till en hälsomässa i Säter, men vi får väl se hur det blir. Vill invänta morgonen innan jag bestämmer mig. Den här dagen har nämligen bjudit på misstankar om att jag åkt på blåskatarr. Det har jag inte haft på åratal, men nu är det frågan om det inte är ett faktum. Goda råd och tips har jag fått, se till att få i dig massvis med c-vitaminer, tranbär är bra osv. Så nu sitter jag här knaprandes på tranbär och i kylen står ekologisk tranbärsjuice. Citronvatten i massor har jag konsumerat under dagen också. Inte vet jag om det hjälper, men förhoppningsvis.
Som sagt, jag har tänkt mig till Säter, främst för att lyssna på en föreläsning om hur man genom att korrigera atlaskotans placering kan slippa ryggproblem. Det låter intressant tycker jag. Har varit med om när en osteopat (tror jag det var) gjort detta på en av våra hästar med ett förbluffande bra resultat. Funkar det på djur så borde det väl göra det på människor också. Jag är i varje fall villig att prova det mesta för att må bättre än jag gör idag, och framför allt vill jag slippa stoppa i mig så mycket värktabletter. Det kan inte vara bra i längden för inre organ.
Kommer jag iväg blir det inget melodikryss i rättan tid, då ska jag redan vara framme om allt går enligt planerna. Det får bli webbarkivet när jag kommer hem, eller via appen på telefonen. Men som sagt, vi får se hur det känns i morgon.
Ängel med bruten vinge 