Hallå hallå!

Livet rullar på, nu är vi inne i mars månad. Det går åt rätt håll!

Melodikryssade med kompisarna igår morse, och då kom någon på att vi skulle åka på bio på eftermiddagen. Vi hade redan tidigare haft den idén men inte lyckats få tanke och handling att stämma ihop förrän nu. Hallå hallå av Maria Blom visades, och redan på förhand verkade det lovande. Vi minns ju fortfarande Masjävlar, och att filmen spelats in i Falun gjorde väl också att man var lite extra nyfiken förstås. Sagt och gjort, förväntansfulla for vi dit och bänkade oss. Till att börja med var det väldigt tyst, så när jag och kompisen råkar fnissa till, så hörs det genom hela lokalen, vilket förstås får oss att fnissa ännu mer. Fast det smittade visst av sig, för så småningom kommer även de andra igång. Bara att höra när de pratar är underhållning. Låter dalmål verkligen så där? Nog är det härligt med dialekter! Många skratt senare är filmen slut och vi vänder hemåt.

En allvarlig underton fanns förstås också i filmen, inte bara skratt. Den var bra, absolut, men sorglig också. Just det mest sorgliga ville min fantasi desperat forma om till en betydligt lyckligare handling. Lite lätt tårögd var jag allt när filmen var slut. Fast det skulle jag förstås varit även med den handling jag önskade mig… Det är just därför jag inte vill gå på bio. Jag är så lättrörd. När jag sitter där i den mörka salongen dras jag på något vis in i handlingen, lever mig med och känner alla känslor som om jag själv vore med i filmen. Jag gillar inte att snörvla och snora tillsammans med en hel biosalong, och sen rätt som det är så tänds ljuset och filmen är slut och då sitter man där och blinkar frenetiskt för att försöka återkomma till verkligheten och känner sig dum. Fast ska en film vara riktigt bra då ska den förstås beröra. Den stela, stressade “medel-Svensson” behöver nog få drömma sig bort och både skratta och gråta ibland.

Efter filmen hade jag sån tur att jag blev bortbjuden på mat, och det tackar man väl inte nej till! Jättegod mat och trevligt sällskap avrundade en rätt behaglig dag.

Technorati-taggar: mars månad,melodikryssande,bio,Masjävlar,Maria Blom,fniss,nyfiken,förväntansfull,dalmål,underhållning,dialekter,skratt,allvarlig underton,fantasi,tårögd,snörvla och snora,medel-Svensson,lättrörd,Hallå hallå

Inspirerande samvaro….

Måndag morgon och en helt ny vecka ligger framför mig, undrar just vad jag ska fylla den med? På dagarna det vanliga arbetet förstås, men resten har jag inte så mycket planer för ännu. Det är ganska skönt, för min tillvaro brukar vara hårt reglerad av åtaganden och inte så mycket utrymme för att ta dagen som den kommer. Och säkert har jag en del planerat fast jag inte kommer ihåg det just nu.

Helgen har i alla fall varit skön och fyllt på min inspiration en hel del. Inte minst gårdagskvällens spelträff. Vi var nästan 40 som tillsammans skingrade novembermörkret en aning. Många kramar, mycket spel och mycket prat, sånt är kul! Allra bäst är det när man är två-tre stycken som är riktigt samspelade, då blir det nästan magiskt. Känslan som uppstår är säkert svår att fatta för en utomstående. Jag har nog egentligen lite svårt att fatta det själv också, kanske är det speldjävulen som slår sin klor i en!

Som sagt, jag föredrar egentligen små grupper, men lagspel och såna här spelträffar är också jättekul. De flesta är precis som jag glada amatörer, var för sig låter vi inte särskilt bra, men tillsammans blir vi plötsligt rätt skapliga. Kanske är det spelglädjen och gemenskapen som lyfter oss en aning? Det är ju lika med sången. Det är inte mången förunnat att ha en röst som passar som solist, men i en kör samlas flera röster, dras till varandra och lindas ihop till en helhet som blir riktigt bra. Och en av de bästa sakerna är ju att man har andra att dela känslan över ett lyckat framträdande med. Det är fint – delad glädje är dubbel glädje!

En annan sak som jag gillar mycket är att ålder inte spelar någon roll alls i de här sammanhangen. Gammal och ung möts och har massor gemensamt och det kan lika gärna vara den unga som lär den gamla som tvärt om. Och när man träffar någon ny bekanting är det spännande när man till att börja med letar efter gemensamma låtar och sen kanske övergår till att dela med sig till varandra genom att gräva i sin egen skattkista som är fylld med låttraditioner från där man har sina rötter. Det är nämligen så att precis som vi har olika dialekter när vi talar så finns det dialekter i våra låtar och vårt spelsätt. Spännande värre, man kan behöva lyssna in sig ett bra tag för att förstå, precis som det kan vara när man hör någon tala på en främmande dialekt. Först förstår man inget, ibland kanske man till och med tror att det inte är svenska utan ett annat främmande språk. Men sen rätt som det är så har örat vant sig och börjar hitta ett sammanhang i det hela och då blir det en aha-upplevelse.

Ja. som ni märker så brinner jag för det här och skulle säkert kunna predika en god stund till på detta ämne, men nu får det vara nog för den här gången. Dags att ta itu med den här dagen. Jag börjar med frukost så får vi se hur det blir sen. Allt går så mycket lättare när man är mätt och belåten!

En skön dag önskar jag er alla som råkat halkat in här på min sida!

Kolmårdstroll……

På YouTube finns hur mycket som helst verkar det som. Det var min dotter som tipsade mig om det här inlägget. Det är roligt med dialekter, även om den här killen tycker att det finns lite avigsidor med just hans dialekt. Det här är en hälsning speciellt till mina vänner som kommer ifrån just de här trakterna. Tack för att ni alltid ställer upp!