Jo minsann, nu funkar det! Igår funkade det inte, fast jag höll på både länge och väl och försökte med allt tänkbart. Vad är det som funkar säger ni förstås – jo, internet. Fram emot läggdags skulle jag sätta mig ner och skriva om hur min dag sett ut igår, men se då var det stört omöjligt att komma ut på nätet. Irriterad blev jag, och jag är inte den som ger upp i första taget, så jag höll på och ficklade med allt jag kunde hitta på, och lite mer därtill. Fast inget hjälpte. tur att jag inte lyckades ställa till det ännu värre som jag klickade både här och där.
En positiv sak medförde det i alla fall! Nu har jag hittat mitt mobila bredband igen. Abstinenspåverkad (endast av bloggbrist!) som jag var, satte jag in en riktig stöt för att leta på det. Jag har ju tidigare berättat om att jag gömt det för mig själv genom att lägga det på ett bra ställe, så det inte skulle komma bort. Nu beväpnade jag mig ficklampa och ett riktigt jävlar ananmma, och plötsligt så fanns det där, mitt framför mina ögon. Visst är det konstigt, ställen man letat på flera gånger och det inte har funnits där, sen helt plötsligt ligger det där ändå! Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag tror att det är små tomtar eller något liknande som finns här, osynliga förstås, och som roar sig med såna där små spratt. Hur skulle det annars gå till?
I varje fall fann jag mitt sen länge borttappade mobila bredband. Fast vad hjälpte det? De var precis lika trasigt som när jag la undan det. Där stod jag då med två bredbandsanslutningar, fast ingen av dem fungerade. Undra på att man blir irriterad! Lite glad var jag ju också, för det är bra att hitta saker man letat efter, men ändå… Antagligen var det bra att jag fick klara mig utan att vittja min e-brevlåda och blogg, jag är väl lite för internetiserad antar jag, men det är ju inte riktigt rätt sinnesstämming att ta med sig till nattens vila. Nåväl, nu är allt frid och fröjd, vad gäller de här detaljerna i alla fall. Jag sitter här, och mitt mobila bredband ska rätt omgående lämnas in på reparation. Då får jag både ”hängslen och livrem”, som man brukar säga.
Gårdagens händelser såg i korthet ut så här: först friluftsdag med hela unghopen på skolan. Vi tillbringade den vid Snöån. Solen behagade inte visa sig, men det var rätt ok väder ändå. De flesta ungar var på gott humör och frisk luft är hälsosam även för oss vuxna minsann. Förutom de vanliga aktiviterna skidåkning och pulkaåkning så hade de möjlighet att få prova på skidkytte. Först var det rätt tomt vid skjutstationen, men när den första tveksamheten gått över var det lång kö hela tiden. Flera blivande stjärnar kan säkert finnas bland våra telningar. Det var roligt att se hur en del som aldrig hållit i en bössa förut lyckades med konsten att träffa med alla skott. Jag blev faktiskt sugen på att testa själv, men det får väl bli en annan gång. Nån blivande karriär som skidskytt för min del är det ju knappast tal om, den saken är säker. Även för den saken har ”bäst före datum” gått ut. Rejält trött var åtminstone jag när vi satt på bussen på väg hem igen. Det tar att vara ute i friska luften! Mera arbete väntade vid hemkomsten, men sen blev det en middagslur. Något annat alternativ fanns inte!
Sen var det bara att sätta fart igen. Snabbt skölja av sig den värsta tröttheten, slänga på sig nya kläder, greppa sångarpärmen och ge sig iväg mot Vansbro och Lokstallet där vi tillsammans med Gunnar Hedin skulle stå för kvällens underhållning. Som vanligt hade jag ju inte funderat ut i förväg vad jag skulle ha på mig. Jeansklädsel av något slag var det som var beordrat. Det borde ju inte vara svårt, jeans har jag ju jämt och ständigt, fast just nu verkade jag inte ha ett några blåa jeans alls. I och för sig är väl svarta jeans också jeans, men jag fick för mig att det var blått som var kvällens klädkod. Hittade så småningom en jeanskjol, det fick duga. Fast inte sjutton var det bekvämt inte! Ett toalettbesök är inte det lättaste med en sån på sig, det kan jag försäkra. Enklaste varianten är att ta av den före, för drar man den nedifrån och upp går det ju bra. Så gjorde förstås inte jag när jag, innan vi skulle framträda, så där i förebyggande syfte skulle gå på toaletten, efter att ha pimplat två koppar kaffe något tidigare. Nej jag drog den uppåt, och det gick ju an, men sen var det ju betydligt krångligare när kjolen (av rak snäv modell ska jag tillägga) skulle neråt, medans trosor och strumpbyxor skulle uppåt. Så där är det när man ska göra sig till och försöka vara fin. Jag antar att det inte underlättades av det faktum att det inte fanns allt för mycket svängrum mellan figur och tyg. Nåväl, tillslut satt allt ungefär där det skulle vara, och det gjorde även min altstämma, så allt gick bra. Det var rätt mycket folk, och alla verkade trivas. Kollekten gick till svenska kyrkans fasteinsamling, så nu har jag gjort åtminstone en god gärning då. Hoppas de fick in en rejäl slant.
Så mycket mer blev det inte under gårdagen, och nu är det en ny dag som ligger framför mig. Den började ju rätt trevligt, internetanslutningen fungerade och Viktoria och Daniel har fått en flicka. Hoppas den fortsätter i samma goda anda, men det återstår att se. Jag siktar på att ha en bra dag i alla fall.
Ängel med bruten vinge 