Nya tag…

Nu har jag varit lite oflitig igen. Ingen bloggning på två dagar. I måndags var jag för trött, igår var jag för ledsen och idag tar jag mig i kragen och kommer till skott. Idag har det varit en bra dag, så gott som. Har hållit på med min kurs, som går via internet. Läst om mikroorganismer och jag vet inte allt. Det är rätt tröttsamt att sitta och stirra på ”burken”, men ändå händigt att kunna kursa på hemmaplan och på de tider som passar mig. Nu när barnen har höstlov kan jag styra mina arbetstider, så det blir lite hit och dit. Timmarna ska ju göras, men det är inte så noga med när de görs. Det passar mig bra

Idag på eftermiddagen var jag tillsammans med tre spelkompisar och underhöll i vårt missionshus. En verkligt trevlig stund blev det. Ibland stämmer det så där bra, och idag var en sån dag. Såna stunder gör mig lycklig!

Senare på kvällen var det dags för nästa utmaning. Nu skulle jag nämligen börja det mödosamma arbetet att göra min alldeles egna kniv. Det var inte helt lätt, och alldeles perfekt har det inte heller blivit, men godkänt tycker jag ändå att det är. Ja, jag är ju långt ifrån klar, det kommer många, många fler tillfällen att misslyckas, men nu är början gjord i alla fall. Ganska nöjd känner jag mig så här långt, och jag ser redan fram emot nästa kurstillfälle.

Men nu får jag ta kväller för den här gången. Det är hög tid att gå och sova. Det är mycket på morgondagens program, så det är bäst att försöka samla ihop lite nya krafter. Natti!

En härlig dag…

Jag är så glad i dag 🙂 Har fått ytterligare en natt med ordentlig sömn och känner att krafterna håller på att återvända. Kortisonsprutan i kombination med de nya värktabletterna tycks ha gjort susen. Det är så skönt att slippa  den erbarmliga värk som varit min följeslagare under allt för lång tid. Nu känner jag att det är hopp om livet igen! Tidigare har all energi gått åt till att hålla sig upprätt och utföra de sysslor som måste göras, sen har det inte funnits ork till något mer.

I kväll ska jag och några vänner gå på Järnarevn,efteråt blir det smörgåstårta. Det ska bli riktigt roligt, revyn brukar alltid vara jättebra. Jag gillar den här sortens revy, en del musik, men mest riktig buskis och så att det är på dialekt. Helga från Digerli’a är ju favoriten förstås. Hon är helt enkelt outstanding! Jag fattar inte att de kan hålla sig för skratt själva! Jag skulle inte få fram ett enda ord, för jag skulle skratta så in i bängen… Det måste ju vara jättekul att vara med i ett sånt här gäng. Fast massor av hårt arbete också parallellt med allt annat som ska skötas här i livet. Vilken tur för oss andra att de medverkande orkar!

En höstsöndag…

Den här dagen började med regn och dis, inte precis uppmuntrande att titta ut på när man vaknar, men så småningom segade sig solen upp och besegrade dysterheten, till slut blev det en riktigt fin dag.

Helgen har varit full av göromål, det blir ingen riktig vila när man har hålltider som ska passas hela tiden, men idag har jag i alla fall hållit mig hemma precis hela dagen. Skulle inte haft något emot att få en riktigt lång, lat söndag, men så har det väl inte precis varit. En massa ”måsten” har betats av och mat ska man ju också ha och den gör sig ju inte själv. Här är det jag som gör maten, eller så får man gå ut och äta. Tycker jag tillbringat halva dagen framför spisen och så känns det som om resten kommer att gå åt till att ta rätt på disken som blev sen också. Men som man bäddar får man ligga antar jag. Tyckte i alla fall att maten var god, fast jag lagat den själv, det är ju inte så ofta man tycker det minsann. Någon märkvärdig anrättning var det inte precis, bara köttfärslimpa med bacon och fetaost. Till detta klyftpotatis, blomkål, broccoli och en sås jag smaksatt med creme fraiche och mögelost. Men som sagt, riktigt gott blev det. Dessutom har jag gjort en tacopaj som jag kan hugga in på i morgon, för då är det lite fullt på programmet igen. Det känns skönt att ligga steget före, för en gångs skull!

Annars så känner jag mig lite sliten och dyster, den känslan vill inte riktigt släppa, så det får jag väl fortsätta att dras med ett tag. Hoppas det blir en riktigt vacker höst så jag får samla krafter av klar, hög luft och vackra färger. Blir det dimmigt och murrigt i flera månader tror jag att jag går och gräver ner mig någonstans!

Snart bär det iväg på en spelmanshelg tillsammans med kompisarna och det ska väl få lite fart på mig får jag hoppas. Jag ser inte riktigt fram emot det som jag brukar, men när det väl är dags får jag väl försöka tagga till lite. Man får ju inte roligare än man gör sig, och vi brukar vanligtvis ha väldigt roligt, så det blir säkert bra även i år.

Men nu är det väl bäst att hålla sig kvar i nuet och ta itu med disk och elände som väntar, ingen annan lär göra det, så det är bara att sätta igång.