Och så är det slut på den här helgen också…

Nyss var det fredag och nu är det redan sent på söndag kväll. Helgen har varit intensiv, kursande i Nåsdräkthistoria både lördag och söndag, dessutom musicerande båda dagarna. På lördagen fick sångrösten göra sitt bästa. Trots den envisa förkylning jag dras med så tycker jag att det gick skapligt vid inspelningen av de fyra första tonsatta Frödingdikterna. Jag fick hoppa över sångövningen i onsdags, då var förkylningen som värst, och förmodligen får jag hoppa över även nu på onsdag, men sen hoppas jag vara i form igen. Nu ikväll har det varit övning med spelmanslaget. Inte mycket vila den här helgen alltså, men det är ju roliga saker jag hållit på med, så de fyller ju ändå på med mer energin än de tar.

Nu ska jag i vilket fall som helst “ta kväller”. John Blund var håller du hus? Det är nog bra om du snabbar dig hit, för jag drack kaffe med spelkompisarna och lägger jag mig inte nu på direkten kommer jag att piggna till på grund av koffeinet.

14 september 2013

Idag blir mitt lösningsförslag på veckans melodikyss lite försenat. Jag och lilla bushunden ska nämligen på kurs, så träffen med herr Eldeman får bli via webbarkivet på eftermiddagen, men bättre sent än aldrig.

Dags att sätta fart så vi inte kommer för sent. Hunden är hos en kompis och busar av sig det värsta, så han ska plockas upp. Godis i massor är laddat i mina fickor, bekväma skor på, så nu ska jag väl vara redo. Skulle tro att jag är rätt slut efter fyra timmars kurs, hoppas att vovven är detsamma.

Midsommarafton 2013

Så är det midsommarafton då…

Rätt fullspäckat schema för den här dagen, så det gäller att inte fastna med fingrarna på tangentbordet någon lång stund.

Igår lyckades jag äntligen få ner alla blommor i sina krukor. Det borde väl varit klart för länge sen, men bättre sent än aldrig. Det är så fint med all blomsterprakt den här årstiden. Sämst är att man sen måste kånka runt på vattenkannor titt och tätt för att hålla liv i alla blommor, om det inte blir ytterligare en sån regnsommar förstås.

Passade på att se årets sista föreställning av Ingmarsspelen igår kväll. Det var alldeles lagom väder och inte en mygg, så det blev en fin upplevelse. Fast jag sett det många gånger tidigare blir man ändå gripen. Yngsta barnbarnet var också med, så det ska bli spännande att få höra hennes åsikter sen.

Som avslutning på kvällen spelade jag upp en majstång. Det var en midsommarstång av mindre storlek, men det gick ändå åt fyra starka karlar för att få den i vädret. Jag blev imponerad av hur fint den var klädd, med dubbla ringar, runda och fina, så nu har jag bett konstruktören att hålla en liten “kurs” för sambon, så kanske vi kan få byta ut den ynkliga skapelse vi har vid vår stuga. Det är väl tveksamt om vi hinner i år, men till nästa år kanske.

Nej, nu får jag stänga av här och sätta fart, tiden rusar fram. Det finns massor att fixa innan jag går på flotten för att tillsammans med mina spelkamrater transporteras via älven ner till Storänget och den traditionella stångresningen där.

Trevlig midsommar på er!

Midsommarbukett

12 maj 2013

Nu börjar det bli dags att lägga huvudet på kudden en stund. Mycket som snurrar under pannbenet, det gäller att kunna stänga av tankarna om det ska bli nån vila. Det är inte alltid det lättaste minsann, men jag får väl försöka så gott det går.

En dag full av aktiviteter har det varit, intressanta diskussioner på dräktcirkeln, och sen fika i parti och minut med kompisar som kom hit bara för att det var min födelsedag idag. Inte mycket att fira att man blir gammal och skruttig, men goda vänner är det ju alltid trevligt att umgås med, oavsett anledningen. Hur som helst så har jag betat av den första dagen som 54-åring idag, men har blivit firad som om jag hade något rejält jubileum, såna är de mina vänner!

Imorgon väntar kurs på annan ort, så nu får jag tacka för mig och försöka skrapa ihop lite krafter att möta morgondagen med.

31 oktober 2012

Idag skriver vi den sista oktober, och imorgon går vi in i november månad. Det här har varit en arbetsam dag, måtte morgondagen bli bättre. Värken väckte mig alltför tidigt, och trots preparering med värktabletter ville den inte släppa taget. Det är svårt att fungera i vardagen såna här dagar, men man har ju egentligen inget val. Man slipper inte undan den ständige följeslagaren som ser till att tillvaron blir rätt outhärdlig. Det är tur att inte alla dagar är så här.

Nu ska jag låta kroppen få några timmars sömn, så kanske den blir mera medgörlig imorgon. Då väntar bland annat kurs tillsammans med arbetskamraterna, och det blir svårt att ta in kunskap om hjärnan är inställd på krisläge. Vi får väl se hur det går.

17 oktober 2012

Hittade inga ord igår, därför blev det ingen bloggning. Orden saknas idag också, det är sällan jag är ”ordlös”, jag kan som regel skriva hur mycket som helst om ingenting alls, men lusten saknas just nu.

Igår la jag mig tidigt och sov länge, länge. Antar att min kropp behövde det. Gjorde andra gången på kursen om smärta och stress. Tiden går fort på träffarna, det är egentligen inget nytt, i varje fall inte hittills, men ändå intressant och kanske att min förmåga att ta in kan vara bättre än vad den varit tidigare. Jag hoppas det i varje fall, det måste bli nån ordning på mig och mitt sätt att hantera livet.

Idag har jag påbörjat ännu en knivmakarkurs. Kniv nummer två ska tillverkas i vinter. Det ska bli spännande, skulle inte tro att jag är just så mycket händigare än förra gången, men lite har kanske fastnat ändå. Den första kniven var väl inte perfekt, men helt fantastisk ändå när man tänker på att det är jag som gjort den. Hoppas att den här ska bli minst lika bra, eller helst lite bättre, eftersom jag tänker ge den till någon som jag tycker mycket om. Nu är träslaget utvalt, liksom mellanläggen, holken är tillverkad och ska limmas. Nästa vecka fortsätter det mödosamma arbetet. 

På vägen hem från kursen hann jag in på kören en liten vända.

Nu är det sovdags. Natti!

Söndagsmorgon…

Söndagmorgon nu, alldeles för tidigt vaken som vanligt. Det är skönt med den stillhet som råder när alla andra sover. Kanske är det därför jag vaknar så tidigt, när jag inte alls behöver? I morgon är det arbetsdag igen, då blir det ingen sovmorgon.

En helg går alldeles för fort, det är ju då man ska samla krafter inför nästa arbetsvecka. Inte mycket ro har det blivit det här veckoslutet. Huset var fullt av folk direkt efter jobbet i fredags. I går var jag på kurs en god stund av dagen, vilket i och för sig var trevligt och lärorikt, men ändå tar det på krafterna. Hann knappt komma hem innan det var dags att dra vidare till ny gemenskap – grillning och samvaro med goda vänner – jättetrevligt, men ändå inte den lugn och ro som jag måste ha för att orka ladda om.

Men nu är det tyst och stilla omkring mig. Har ”gömt” mig inne i vardagsrummet, stängt in mig. Det går ju naturligtvis inte att smyga upp utan att katterna hör. Det är konstigt med de små liven, redan innan jag rört mig i sängen vet de att jag är vaken. Upp far de ur sin bädd och är så glada att någon mänsklig varelse äntligen visar sig – som de har väntat! Nu har de tillfälligt gett upp sina försök att få ”ta morgonstund” tillsammans med mig, och krupit ner för en liten siesta till.

Min mage däremot tycker att det varit siesta alldeles för länge nu. Den börjar snart ropa högt efter en god söndagsfrukost. Jag har svårt att förstå dem som aldrig äter frukost, jag är hungrig så fort jag vaknar. Frukosten är dagens bästa mål!

Knep och knåp…

Så var det dags igen då, krångel med internetanslutningen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Det verkar vara mer regel än undantag nu för tiden. Orkar inte ens reta upp mig. Har insett att det är lönlöst. Just då var jag skrivsugen, men vad hjälpte det. Nu, några timmar senare fungerar allt igen, men det jag hade i fingrarna och huvudet då har försvunnit.

Min dag har bestått av jobb, och sen lite knivslöjd. Jag har ju missat några gånger på min kurs, så jag ligger lite efter de andra, men vad gör det. Tids nog blir jag färdig. Slidan är på gång, läderbiten är tillklippt och formad efter min kniv. Sen ska det slipas, göras hål för stygnen med hjälp av en syl och lite sånt, innan det är dags att sy. Provsytt har jag i alla fall gjort. Det var faktiskt inte så svårt som jag trodde. Riktigt kul var det! Så kul att jag till och med repade upp allt och sydde en gång till för att få öva ordentligt. Nu kan jag inte göra något mer förr än nästa vecka. Hoppas jag fortfarande kommer ihåg hur man ska göra då.

Man använder en stark specialtråd (som jag inte vet vad den heter, måste komma ihåg att fråga det nästa vecka), sen har man två nålar som man fäster i vardera änden efter konstens alla regler. Först trär man i tråden genom ögat, precis som vanligt. Bara det en utmaning för en åldrande kvinna. Fanken så små ögon det är på alla nålar nu för tiden! Sen stoppar man nålen rakt igenom tråden, tvinnar tråden och gör samma sak ännu en gång. Därefter drar man ner ”trasslet” som man fixat till nedanför nålen, och låser på så sätt tråden så den inte kan åka ut genom ögat igen. Sen gör man samma sak med den andra nålen i andra ändan på tråden. Nu är det dags att börja sy. Jag ska bespara er en detaljerad beskrivning, men man stoppar lite hit och dit, tvinnar några varv och stoppar tillbaka. Gör man rätt får man en snygg och hållbar söm. Gör man fel får man repa upp. Drar man av tråden får man också repa upp och börja om från början. Det går nämligen inte att skarva. Alltså är min plan att göra rätt och riktigt alldeles på en gång! En av kompisarna på kursen lyckades med konststycket att dra av tråden två gånger, så det är bäst att vara försiktig. Fast samtidigt måste man dra rätt rejält också för att få en jämn och fin söm.

Ständiga utmaningar får man möta på den här kursen! Hittills har det gått över förväntan. Nu är det slutklämmen kvar, kanske, kanske får jag till det. Själv är jag redan mer än nöjd med det jag presterat. Nästan lite mallig! Antagligen är det en rätt medelmåttig kniv, men för mig är det ändå rätt fantastiskt att jag kommit ända hit. Dessutom har jag märkt att jag på köpet blir av med stress och allt det som bitit sig fast i skallen. När jag håller på med det här tar det hela min uppmärksamhet.

Dags att sova är det sen länge, imorgon väntar ny utmaningar, så jag behöver säkert lite extra krafter.

Men fanken, nu händer det igen! Förbaskat! Gissa om inte internetuppkopplingen la av, så en hel del av mitt inlägg försvann. Tur att bloggen automatsparar emellanåt. Annars hade allt varit borta, och jag hade varit ännu argare än jag är nu. Ja, nu ger jag upp i varje fall. John Blund,kom och hjälp mig!

Nya tag…

Nu har jag varit lite oflitig igen. Ingen bloggning på två dagar. I måndags var jag för trött, igår var jag för ledsen och idag tar jag mig i kragen och kommer till skott. Idag har det varit en bra dag, så gott som. Har hållit på med min kurs, som går via internet. Läst om mikroorganismer och jag vet inte allt. Det är rätt tröttsamt att sitta och stirra på ”burken”, men ändå händigt att kunna kursa på hemmaplan och på de tider som passar mig. Nu när barnen har höstlov kan jag styra mina arbetstider, så det blir lite hit och dit. Timmarna ska ju göras, men det är inte så noga med när de görs. Det passar mig bra

Idag på eftermiddagen var jag tillsammans med tre spelkompisar och underhöll i vårt missionshus. En verkligt trevlig stund blev det. Ibland stämmer det så där bra, och idag var en sån dag. Såna stunder gör mig lycklig!

Senare på kvällen var det dags för nästa utmaning. Nu skulle jag nämligen börja det mödosamma arbetet att göra min alldeles egna kniv. Det var inte helt lätt, och alldeles perfekt har det inte heller blivit, men godkänt tycker jag ändå att det är. Ja, jag är ju långt ifrån klar, det kommer många, många fler tillfällen att misslyckas, men nu är början gjord i alla fall. Ganska nöjd känner jag mig så här långt, och jag ser redan fram emot nästa kurstillfälle.

Men nu får jag ta kväller för den här gången. Det är hög tid att gå och sova. Det är mycket på morgondagens program, så det är bäst att försöka samla ihop lite nya krafter. Natti!

Få se nu, hur mycket är klockan egentligen…

Ja, nu är det en sån där morgon igen när jag vaknar och så vet jag inte riktigt vad klockan är. Eftersom jag ska på kurs idag och vi börjar klockan nio, skulle alarmet ställas på telefonen igår när jag la mig. Frågan som uppstod för min del var om telefonen ändrar sig själv till vintertid eller om jag måste göra det manuellt, och vilken tid ska jag ställa väckningen på, den tid jag ska gå upp eller en timme tidigare? Ändrar jag tiden manuellt och sen telefonen ställer om sig själv blir det ju fel. Ändrar jag inte tiden och den inte ställer om sig blir det ju också fel. Och när jag sen vaknar så minns jag inte hur sjutton jag gjorde heller. Nej, för min del tycker jag att det där med sommar- och vintertid är ett jäkla krångel som jag gärna skulle avstå från.

Hur som helst så är jag för länge sen vaken och uppe, och nattsömnen har helt klart störts av ovanstående frågor. Nu gäller det att få alla tidsvisare att visa samma tid, så det slipper förvirra min värld ytterligare. Tydligen har både telefon och dator ställt om sig själv i alla fall. Tänk om jag kunde komma ihåg det till när det är dags härnäst. Men då är det samma visa igen, fast ännu marigare, för då tappar vi bort en timme istället. Nu kommer man för tidigt dit man ska, och det är ju i och för sig försmädligt, men inte hela världen. Även om en och annan säkert blir förvånad om jag dyker upp så långt före utsatt tid, det är jag inte precis känd för.

Nu ska jag sätta fart på vardagssysslorna, de ska göras fast det är söndag. Sen får jag kanske kosta på mig en liten repa med kammen idag, när jag ska träffa så mycket folk. Först blir det fortsatt kursande om Nåsdräktens utveckling under 1900-talet, och som ”efterrätt” till detta träff med spelmän från lite olika ställen. En rätt trevlig dag kan jag se framemot med andra ord.