10 mars 2013

Slut på helgen, och här sitter jag nu och fingrar på tangentbordet i ett försök att muntra upp mig en aning. Jag är förbannad på mig själv för att jag ännu en gång tillåter mig själv att känna mig ledsen och besviken på grund av någon som med största säkerhet inte ägnar mig en tanke just nu.

Helgen har mest varit fin, födelsedagsfirande, släktmöte, glädje och trevlig samvaro, och ändå låter jag något annat ta överhanden. Dumt som bara den, jag vet, men hur får man bort den sorgsna klump som gnager i maggropen och som flyttar mitt fokus från det positiva till det negativa?

Jag borde inte tillåta mig att känna så, jag vill verkligen inte och ändå blir det så. Fanken! Just nu orkar jag inte lägga ifrån mig sorgsenheten, men det är en dum idé att låta den här känslan följa med mig till min träff med John Blund.

Nåväl, jag överlever ju, det är inte första gången, antagligen inte sista heller. Bara att lägga händelsen till handlingarna och ta nya tag. Imorgon är en ny dag! Som regel är dagarna fullspäckade av åtaganden, så det blir inte så mycket tid över till att sitta och tycka synd om sig själv, och bra är väl det.

Slätstruket…

Så kan jag snart lägga ännu en dag till handlingarna. En rätt ”vanlig” dag, inte dålig, inte speciellt bra heller, bara rakt upp och ner. Trött är jag redan, ikväll blir det inget nattsudd utan en väldigt tidig kväll. Åtminstone är det så jag tänker just nu, sen får vi se hur det blir med den saken.

Fick idag frågan om vad som gör mig riktigt förbannad. Jag kunde inte ge något bra svar. Försökte tänka tillbaka och plocka fram någon situation ur minnet, men lyckades inte. Undrar om det är bra eller dåligt? Lite irriterad var jag igår, men förbannad, nej. Jag blir nog oftast besviken eller ledsen istället tror jag. Antagligen är det mitt dåliga minne som gör sig tillkänna här, eller om det är förträngning av fakta. Jag får nog ta mig en funderare på detta, om det nu är viktigt att veta. Känns inte så viktigt för mig faktiskt.

Jaha, och vad händer nu då. Jo kattskrället hoppar för tredje gången idag upp på skrivaren och ser till så den sätter igång att skriva ut ett papper. Det gör mig ena aning irriterad, det medges, men fortfarande är jag långt ifrån förbannad.

Nej, nu lämnar jag detta tråkiga ämne. Bestämmer mig raskt för att lämna hela datavärlden och plocka fram något läsbart att ägna mig åt istället.

Fy rutti!

Vilka jäkla typer det finns! I dagens DD fanns en artikel om hur några personer ägnat sig åt fullständig meningslös förstörelse. Jag förstår inte hur man tänker när man gör något sådant, förstör för både sig själv och andra. De här personerna lär vara såväl IQ som EQ befriade. Och inte nog med att de slagit sönder och vandaliserat så släppte de ut flera hästar från sin hage. Tänk om de skurit sig på allt glas, eller blivit påkörda i trafiken.

Antar att det är lokala förmågor med bristande mogenhet som gör såna här saker. Förmodligen mår de himla dåligt själv också, men de lär inte bli att må bättre efter att ha ställt till det på det här viset.

Civilkurage premieras inte i dag, det har vi sett mer än ett bevis på, men nog borde väl någon kunnat sätta stopp för det här, eller åtminstone sett till att fotografera de skyldiga så de får ställa allt till rätta efter sig.

Jag blir arg, men också jäkligt ledsen över att något sånt här ska behöva hända.

http://www.dalademokraten.se/Gagnef/Omfattande-skadegorelse-pa-Flottbro-cafeet/

Nya tag…

Nu har jag varit lite oflitig igen. Ingen bloggning på två dagar. I måndags var jag för trött, igår var jag för ledsen och idag tar jag mig i kragen och kommer till skott. Idag har det varit en bra dag, så gott som. Har hållit på med min kurs, som går via internet. Läst om mikroorganismer och jag vet inte allt. Det är rätt tröttsamt att sitta och stirra på ”burken”, men ändå händigt att kunna kursa på hemmaplan och på de tider som passar mig. Nu när barnen har höstlov kan jag styra mina arbetstider, så det blir lite hit och dit. Timmarna ska ju göras, men det är inte så noga med när de görs. Det passar mig bra

Idag på eftermiddagen var jag tillsammans med tre spelkompisar och underhöll i vårt missionshus. En verkligt trevlig stund blev det. Ibland stämmer det så där bra, och idag var en sån dag. Såna stunder gör mig lycklig!

Senare på kvällen var det dags för nästa utmaning. Nu skulle jag nämligen börja det mödosamma arbetet att göra min alldeles egna kniv. Det var inte helt lätt, och alldeles perfekt har det inte heller blivit, men godkänt tycker jag ändå att det är. Ja, jag är ju långt ifrån klar, det kommer många, många fler tillfällen att misslyckas, men nu är början gjord i alla fall. Ganska nöjd känner jag mig så här långt, och jag ser redan fram emot nästa kurstillfälle.

Men nu får jag ta kväller för den här gången. Det är hög tid att gå och sova. Det är mycket på morgondagens program, så det är bäst att försöka samla ihop lite nya krafter. Natti!

Dags att sova…

Ingen riktigt bra dag idag, vet egentligen inte varför, inget speciellt har hänt men jag känner mig lite låg och orolig till sinnes. Många tankar som far runt i skallen, fast det är ju samma gamla skräp som envisas med att gnaga på. Tänk om man hade facit från början, då kunde man kanske hoppa över en del dumheter och slippa vara ledsen och besviken på både sig själv och andra.

Jante, min ”kompis” sen länge, han är väl här igen förstår jag. Jag har försökt köra iväg honom för jag är så trött på honom, men innan jag vet ordet av är han tillbaka. Så raffinerad i sitt tillvägagångssätt att han oftast fått hålla på en lång stund innan jag kommer på att han håller på att manipulera mig nu igen. Just nu har jag god lust att ge upp och låta honom härska. Är det verkligen någon mening med att kämpa emot? Kanske har han helt enkelt rätt. Fast förmodligen tar jag upp kampen imorgon igen, att ge upp brukar inte vara min stil.

Jag har i alla fall lagat en jädrans massa mat idag. Det är skönt att ha fix och färdigt så man bara kan plocka fram ur frysen och värma när man kommer hem och är trött och hungrig. Det ska bli spännande att smaka mina experiment, speciellt en variant med kassler, chili, vitlök, charlottenlök och lite annat smått och gott, Jag gillar mat med sting i, men frågan är om inte det blev lite väl mycket sting i den rätten. Kanske bäst att ta den när det är helg, tror att den kan trigga igång törsten en aning och lukta blir man ju också att göra av vitlöken. En pilsner till den sitter nog rätt fint skulle jag tro, skulle inte förvåna mig om man behöver flera för att stilla elden som tänds i strupen.

Nu tänker jag försöka lura iväg Jante genom att gå till sängs och programera hjärnan till att drömma goda drömmar. Då känns säkert allt bra mycket bättre i morgon. 

En sån dag…

Tyckte länge att den här dagen var totalt värdelös. Jante försitter inte ett enda tillfälle att jäklas med mig heller. Jag har varit ledsen och bedrövad, vilket tycks vara det normala tillståndet för mig nu för tiden, sen blev jag också arg och förbannad, och det är ju i alla fall lite bättre.

Hade god lust att hoppa över körövningen, men tog mig i kragen och gick dit ändå. Inte gick det vidare bra och jag trodde jag skulle bryta ihop innan allt var klart, i år har jag mer än sången att tampas med – hur ska jag orka stå under hela vårt program om min kropp är på sånt här humör nästa onsdag också? Det är svårt att hålla ordning på toner och ord, så de hamnar på rätt ställe, när man har fullt upp med att hålla ordning på ”kropprukan” som inte alls vill som jag. I alla fall upptäckte jag så småningom att musikens läkande kraft återigen varit framme och tagit bort de värsta humörsvängningarna, så nu slutar dagen åtminstone i något så när balans. Alltid något!

Tur att man inte vet vad som väntar…

Usch och fy, inledningen av den här dagen blev inget vidare. Nu känner jag att gårdagens ihärdiga huvudvärk försöker ta plats även idag, hade hoppats slippa det sällskapet idag.

Jag hade lämnat min bil på verkstad för nu är det återigen besiktningstider och eftersom jag tappat bort mitt trollspö, får jag förlita mig på traditionella metoder i stället för magiska underverk. En snäll och hjälpsam granne hämtade mig vid verkstaden och när vi kommer hem igen ser vi en bil och en främmande man som kommer gående. Det visar sig att han kört på en katt här utanför och nu undrar han förstås var ägaren kan finnas.

I en sekund känner jag en stor tacksamhet att min egen Måns-Ove numera har sina jaktmarker tillsammans med Sankte Per, men den känslan försvinner snabbt och så tänker jag ju på den här stackars katten och hur ledsen hans ägarinna ska bli. Ledsen blir ju jag också fast det inte är min katt. Eftersom alla känner alla här så tror jag mig veta vems katten är, så jag ringer hennes son som kommer för inspektera tragedin och också få ta tag i den tunga uppgiften att berätta den hemska nyheten. Stackars, stackars den här dagen blir inte så bra för någon av dem.

Vila i frid lilla kisse.

Tråkig söndag….

Usch, idag har det inte varit någon rolig dag. En del tråkiga saker har hänt, men som vanligt kunde det förstås vara mycket värre. Sänder en tanke till mina kompisar, själv är jag egentligen bara indirekt inblandad, men vi har varit vänner så länge att vi nästan är som en familj. Känner mig i alla fall ledsen och bedrövad och det är inte mycket att göra åt. Bara att låta det vara och låta tiden ha sin gång. Blir nog inte mera bloggande idag heller, när jag känner mig så här eländig. Bättre att vänta tills i morgon. Det mesta blir bättre när man får sova på saken.