Den här dagen började med regn och dis, inte precis uppmuntrande att titta ut på när man vaknar, men så småningom segade sig solen upp och besegrade dysterheten, till slut blev det en riktigt fin dag.
Helgen har varit full av göromål, det blir ingen riktig vila när man har hålltider som ska passas hela tiden, men idag har jag i alla fall hållit mig hemma precis hela dagen. Skulle inte haft något emot att få en riktigt lång, lat söndag, men så har det väl inte precis varit. En massa ”måsten” har betats av och mat ska man ju också ha och den gör sig ju inte själv. Här är det jag som gör maten, eller så får man gå ut och äta. Tycker jag tillbringat halva dagen framför spisen och så känns det som om resten kommer att gå åt till att ta rätt på disken som blev sen också. Men som man bäddar får man ligga antar jag. Tyckte i alla fall att maten var god, fast jag lagat den själv, det är ju inte så ofta man tycker det minsann. Någon märkvärdig anrättning var det inte precis, bara köttfärslimpa med bacon och fetaost. Till detta klyftpotatis, blomkål, broccoli och en sås jag smaksatt med creme fraiche och mögelost. Men som sagt, riktigt gott blev det. Dessutom har jag gjort en tacopaj som jag kan hugga in på i morgon, för då är det lite fullt på programmet igen. Det känns skönt att ligga steget före, för en gångs skull!
Annars så känner jag mig lite sliten och dyster, den känslan vill inte riktigt släppa, så det får jag väl fortsätta att dras med ett tag. Hoppas det blir en riktigt vacker höst så jag får samla krafter av klar, hög luft och vackra färger. Blir det dimmigt och murrigt i flera månader tror jag att jag går och gräver ner mig någonstans!
Snart bär det iväg på en spelmanshelg tillsammans med kompisarna och det ska väl få lite fart på mig får jag hoppas. Jag ser inte riktigt fram emot det som jag brukar, men när det väl är dags får jag väl försöka tagga till lite. Man får ju inte roligare än man gör sig, och vi brukar vanligtvis ha väldigt roligt, så det blir säkert bra även i år.
Men nu är det väl bäst att hålla sig kvar i nuet och ta itu med disk och elände som väntar, ingen annan lär göra det, så det är bara att sätta igång.
Idag är det en riktigt murrig höstdag. Usch och fy! Inte mycket att bli glad åt när man tittar ut. Fast det snöar ju inte i alla fall, det kan man ju glädjas åt. Varje dag utan snö är väl en bra dag på sitt sätt.
Och solen kan ju liksom skina inifrån också. Det gör den oftast hos mig, men idag känner jag att jag nog får bjuda till lite extra för att hålla humöret uppe. Kanske är det som Lars Svan på Radio Dalarna sa imorse: tisdagsmornarna är värst. På måndagsmornarna kommer man upp i rena förskräckelsen när klockan ringer, men på tisdagarna då är det segt. Onsdagen är ju liksom lillördagen, så den går bra och när det blivit torsdag är det ju nästan helg och fredagen – inga problem. Ungefär så uttryckte han sig och jag håller med. Vísserligen vaknade jag vid fyra imorse, min vana trogen (fem innan vi manipulerade klockorna), men nog var det betydligt segare än i går. Till och med datorn verkar vara segare än vanligt.
Man får ju ta till lite knep för att komma på bra humör såna här dagar. Blogga brukar ju funka rätt bra, eller spela lite fiol, eller lyssna på andra som spelar musik i någon form. Själv har jag spelat bort betydligt mera tid än jag skulle den här morgonen, men det höjde upp mitt humör en aning så det var nog ändå bra. En ny komposition blev det också. De ramlar ut på löpande band, inte nödvändigtvis bra alls, men som de ska vara för att hjälpa mig bearbeta mina känslor och funderingar. Man får ta till de sätt man har tillgång till. Stråken är för mig vad penseln är för den som kan måla. Jag önskar jag kunde måla, kanske kan jag, det borde väl alla kunna, mer eller mindre, man ska ju inte jämföra sig med andra utan försöka hitta just sitt eget sätt att uttrycka sina känslor. Men jag vet inte hur jag ska börja. Var hittar man on-knappen?
Just idag lär jag inte hitta den i alla fall. Nu får jag sätta fart om jag ska hinna allt som ska fixas.
Kram på er alla som hittat hit! Säg snälla saker till era medmänniskor, så blir det nog ändå en fin dag för oss alla.
Ängel med bruten vinge 