Ja jäsingen, det är redan onsdag! Visserligen bara förmiddag, men ändå. Den här dagen är rätt fulltecknad, så den är liksom förbrukad redan i förtid. Just på onsdagar har jag i stort sett alltid fullt upp. Kören förstås, oftast också besök vid sjukgymnasten, vilket medför att jag måste skynda mig som bara den på jobbet, kasta mig i bilen och iväg till vår centralort några mil bort. Det är lite stressigt att hinna, men när jag väl är där och har hamnat i mitt ”tortyrredskap”, så har jag inget annat val än att ligga still och slappna av. Jag brukar somna direkt. När sen behandlingen är klar har jag fått den välbehövliga vilan, och är redo för resten av dagen. Idag vet jag att det kommer att vara några elever med vid behandlingen, men det ska väl gå bra ändå.
Måndagen blev lite rumphuggen, eller vad man ska säga. Jag var ju förstås på arbetet i vanlig ordning, hade sen tänkt att se på något på tvn lite senare på kvällen. För att kunna hålla mig vaken under programmet kände jag att jag nog behövde en tupplur efter den intensiva helgen. Fick först besök av äldsta barnbarnet som åt och fikade med oss. När han åkt äntrade jag soffan i vardagsrummet för min lilla middagsslummer. Det där med tv-tittande blev inställt kan jag berätta, jag sov som en stock hela natten. Förmodar att det var välbehövligt.
Vad ska jag säga om tisdagen då? Den började med att jag rev ner en parfymflaska i badrummet. Den gick sönder förstås, och min tandborste blev ordentligt parfymerad, liksom hela omgivningen. Det luktade gott, men lite väl starkt ändå, och tandborsten fick snabb pension. Kanske skulle den varit väldigt effektiv mot dålig andedräkt, men hu vad det skulle smakat illa. På jobbet var det en lite körigt dag, så där blev det en extra timme, och därefter var det återigen dags för en spelkväll med mina fioltanter.
En ny medlem anslöt sig till vår skara, en av de andra ”går i ide”, eller rättare sagt lämnar sitt sommarhus och bor på annan ort under vintern, så sammataget blir vi ändå lika många som vanligt framöver. Gnisselgänget överraskade mig med paket och extra förstärkt fika som tack för den tid jag lägger på dem. Jag fick en jättefin fårskinnsboa, så nu behöver jag minsann inte frysa om halsen i vinter, men jag får nog vara lite extra noga med förvaringen skulle jag tro. Om unghunden får tag i boan lär det inte bli mycket kvar av den. I huset där vi var och övade fanns en liten hund, som direkt tyckte att den där saken skulle passa henne betydligt bättre än mig, så det finns flera konkurrenter.